Hembygdsparkens historia

Området där Ängelholms Hembygdspark ligger var så sent som under 1700-talets tidigare del likt en sandöken, dyner som sträckte sig från havet ända upp till Rebbelberga kyrka.

Åtskilliga gånger bad stadens borgare myndigheterna om hjälp att komma tillrätta med förhållandena. Först 1738 reagerade Riksdagen och beviljade medel. Då var det bönderna i Rebbelberga som klagade och berättade, att stora drivor flygsand lade sig runt sockenkyrkan. Det var med svårighet man kunde öppna kyrkdörrarna för gudstjänst.

De första insatserna skedde just i området där Hembygdsparken ligger, mellan Rönneå och Rebbelberga. Man byggde gärdesgårdar som stoppade sanden. Efterhand som sandvallarna längs hindret växte lyftes de upp. Så småningom nådde vallarna cirka tre meters höjd. Många sådana vallar anlades och man blev efter hand herre över sanden.
Om sandens framfart och om åtgärderna att bemästra den, står att läsa i Linnés "Skånska resa 1749". Så småningom planterades furor och senare lövträd. Inte förrän ett par decennier in på 1800-talet fick träden riktigt rotfäste.

1935 uppläts området till den nybildade Ängelholms Hembygdsförening. En av initiativtagarna var den originelle entreprenören Malte Liewen Stierngranat, som då bodde på Danielslundsgatan 22. Stierngranat var driftig och dessutom vän med både Pär Siegård och Carl Eldh, vilket bidragit till parkens prydnad - se nedan! Den första parkanläggningen började i det sydöstra hörnet av området. Senare grävdes fågeldammen som nödhjälpsarbete och parken inhägnades med en jord- och stenvall längs Thorslundsgatan och Danielslundsgatan. Stigar tillkom, och ett par hagar, där de första djuren hölls - fyra dovhjortar som köptes från Slottsskogen i Göteborg. Anläggningen har sedan vuxit med byggnader, skulpturer, en lekplats, scen med sittplatser, ytterligare djur och så det utbyggda värdshuset.

Museerna är en viktig del av anläggningen. Här finns mangårdsbyggnaden till Luntertun nr 1, Luntertunstugan, från år 1673, som flyttats från Luntertun. Den Grönvallska gården, uppförd 1817 och förvärvad av garvaren Ludvig Grönvall år 1865, låg ursprungligen vid norra Storgatan och skänktes till parken 1936. Vidare finns en klockstapel från Vittaryd i Småland. I denna finns några målningar ur den bibliska historien, utförda av Pär Siegård. Vidare finns det Tekniska Museet som uppförts under 1992/1993, Skolmuseet uppfört 2000/2001, och Lädermuseet, invigt 2008. Museerna är väl värda ett besök.

I parken finns några skeppskanoner på Malte Stierngranats plats, en skvaltkvarn från Hov, en stendös och Carl Eldhs skulptur "Mor".  "Nilsson-Ehles allé", planerad av den kände professorn och ärftlighetsforskaren, leder fram till museerna. En sevärdhet i Tekniska museet är "Rem-Pelles" bil - en Stoewer tillverkad i Stettin 1907 och en period ägd av direktören för Remfabriken, Gustav Pettersson. Den används vid festliga tillfällen.