Digitala tjänster för denna sida
Anmäl miljöfarlig verksamhet, sanering, köldmedier, cisterner, årsrapport och egenkontroller
Miljöskydd
Miljöskydd handlar om trygga och förbättra vår yttre miljö. Kommunens miljöskyddsarbete innebär bland annat tillsyn, handläggning av anmälningar, tillstånd och klagomål. Här hittar du information om de områden som omfattas av miljöskydd.
Själva miljöskyddsarbetet utförs bland annat genom tillsyn och prövning enligt Miljöbalken samt Naturvårdsverkets och Kemikalieinspektionens föreskrifter och allmänna råd. Miljölagstiftningen riktar sig till alla som på något sätt kan påverka människors hälsa eller miljön, både hushåll och företag.
Allmänt om miljöfarlig verksamhet
Begreppet ”miljöfarlig verksamhet” omfattar alla verksamheter som på något sätt kan innebära risk för negativ påverkan på människors hälsa eller på miljön. Det kan vara om verksamheter som innebär risk för utsläpp av skadliga ämnen till mark, luft eller vatten. Andra exempel är verksamheter som ger upphov till störande buller, skakningar, skarpt ljus eller transporter. Industriverksamhet, fordonsservice, lantbrukets djurhållning och utsläpp i avloppsvattnet är några exempel på miljöfarliga verksamheter.
I Miljöbalken används begreppet "olägenhet". Det betyder att verksamheten har en negativ påverkan på människors hälsa eller på miljön.
Det är du som betalar för tillsynen
I Sverige finansieras tillsyn och kontroll till stor del av avgifter. Den som behöver tillsyn ska också alltid vara den som betalar. Miljöfarliga verksamheter som kräver tillstånd eller anmälan och vissa verksamheter med regelbunden tillsyn betalar en årsavgift. Övrig tillsyn timdebiteras.
För att få mer information om aktuell taxa är du välkommen att kontakta miljöenheten på Ängelholms kommun.
Taxa för prövning och tillsyn inom miljöbalkens område. Pdf, 116 kB, öppnas i nytt fönster.
Vad är en miljösanktionsavgift?
Om du bryter mot vissa bestämmelser i miljölagstiftningen kan du behöva betala miljösanktionsavgift, alltså böter. Avgiften varierar mellan 1 000 kronor och 1 000 000 kronor. Pengarna från betalda avgifter går till staten.
Miljöfarliga verksamheter delas in i olika grupper:
- Tillståndspliktiga, så kallade A- och B-anläggningar
- Anmälningspliktiga, C-anläggningar
- Verksamheter som varken är tillstånds- eller anmälningspliktiga.
I Miljöprövningsförordningen kan du läsa om vilka verksamheter som är tillstånds- eller anmälningspliktiga. Det är lagen, Miljöbalken, som styr detta.
De verksamheter som inte finns med i Miljöprövningsförordningen kräver vare sig tillstånd eller anmälan, men miljöbalkens regler gäller även för dessa verksamheter och vi utövar tillsyn.
Ansök om tillstånd för A- eller B-anläggning
Om du vill bedriva en tillståndspliktig verksamhet ska du först skicka en tillståndsansökan till Länsstyrelsen i Skåne.
Gör en anmälan för C-anläggning
För att få bedriva en anmälningspliktig verksamhet måste du minst sex veckor i förväg lämna in en anmälan till Ängelholms kommun. Det är Miljö- och tillståndsnämnden som är ansvarig myndighet.
Syftet med anmälningsplikten är för att kommunen ska bedöma om verksamheten uppfyller de krav som ställs enligt miljölagstiftningen.
Anmälan ska innehålla de uppgifter, ritningar och tekniska beskrivningar som behövs för att vi ska kunna bedöma verksamhetens eller åtgärdens miljöpåverkan. När ett anmälningsärende är tillräckligt utrett kan nämnden besluta om försiktighetsåtgärder eller förbjuda verksamheten om det behövs. Nämnden kan också förelägga verksamhetsutövaren om att ansöka om tillstånd.
Att återanvända avfall som schaktmassor, betong och tegel är bra, men det får inte förorena den nya platsen, riskera människors hälsa och miljön, eller bidra till att området ser skräpigt ut. Därför har både den som beställer arbetet och den som tar emot avfallet ett ansvar för hur det hanteras. Återanvändning av schaktmassor ska utgå från ett tydligt syfte och behov.
Schaktmassor kan till exempel återanvändas vid ett vägbygge, en bullervall eller en utfyllnad inför ett bygge. Men då får massorna får inte innehålla material som till exempel metall, plast, gummi, trä eller något annat som ger ett skräpigt intryck och inte tillför konstruktionen något. Massorna får inte heller innehålla föroreningar som innebär risker för människors hälsa eller miljön.
Anmälan eller tillstånd
Återanvändning och återvinning av schaktmassor som betraktas som avfall behöver prövas av en myndighet. Hur prövningen går till beror på hur stor risken är för att mark och vatten förorenas. Risken bedöms bland annat utifrån massornas egenskaper, vilka föroreningar de innehåller, risken för avrinning till vattendrag och hur lämplig platsen är.
Misstänker du att det finns en risk för spridning av föroreningar när schaktmassor återvinns ska du alltid göra en anmälan eller ansöka om tillstånd.
Om risken är ringa ska du göra en anmälan till miljöenheten enligt verksamhetskod 90.141 i Miljöprövningsförordningen (2013:251).
Om risken är mer än ringa ska du söka tillstånd hos Länsstyrelsen, enligt verksamhetskod 90.131 i miljöprövningsförordningen (2013:251).
Du bedömer själv hur stor risken är och om du behöver anmäla eller söka tillstånd för återanvändningen. Miljö- och tillståndsnämnden samt länsstyrelsen får dock göra en annan bedömning. En anmälan till miljöenheten måste lämnas in minst sex veckor innan arbetet ska starta.
För ett arbete som riskerar att ändra naturmiljön kan du behöva ha ett samråd med länsstyrelsen. Det gäller även om du tar prover och konstaterar att det inte finns någon risk för föroreningar. Med naturmiljön menas allt från ett enskilt, särskilt skyddsvärt träd till landskapsbilden.
Du gör en anmälan om samråd för ändrad naturmiljö på länsstyrelsens webbsida.
Länsstyrelsens webbplats Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.
Bygg- och marklov
Om din verksamhet gör att marknivån höjs eller sänks kan du behöva marklov. Det krävs även bygglov om verksamheten sker inom detaljplanelagt område.
Inom vattenområden och skyddade områden
Om verksamheten sker inom ett vattenområde eller påverkar ett vattenområde, så kallad vattenverksamhet (enligt 11 kap. miljöbalken) behöver du anmäla det till länsstyrelsen.
Om du planerar att använda massor inom skyddade områden som:
- natur- och kulturreservat
- Natura 2000-område
- riksintresse
- vattenskyddsområde
- fornlämning
- strandskyddat område
- annat skyddat område
- eller om massorna kan påverka ett sådant område, kan du behöva tillstånd utöver miljökraven.
Inom Natura 2000-områden är det alltid krav på att du måste ansöka om tillstånd, även om risken för att föroreningar sprids är mindre än ringa. Inom reservat och vattenskyddsområden krävs dispens enligt skyddsföreskrifterna. Om du ska använda massorna nära stranden (100–300 meter från vattnet) krävs dispens från strandskyddet. Fornlämningar prövar länsstyrelsen enligt kulturminneslagen.
Egna massor
Massor som har uppstått inom din egen verksamhet får du återanvända på plats, under förutsättning att massornas eventuella föroreningar inte leder till risker för människors hälsa eller för miljön. Du behöver inte heller göra en anmälan om du tillfälligt lägger upp massor, från till exempel fjärrvärmeschakt som sedan ska användas till återfyllning. Däremot behöver du ett tillstånd från markägaren för att få lägga upp massorna på platsen. Om du misstänker att massorna i din verksamhet innehåller föroreningar ska de alltid provtas och analyseras.
Ställ frågor och ta prover innan start
Innan du börjar arbetet med massor ska du göra en bedömning om det finns risk för att de är förorenade. Här kommer en lista med frågor som kan ge dig en uppfattning om vad det är för typ av massor och ifall du behöver ta prover:
- Kommer massorna från en fastighet där sanering pågår eller har genomförts?
- Kan fastigheten ha fyllts ut med förorenade massor?
- Kommer massorna från en fastighet där det funnits eller finns en industri?
- Finns det eller har det funnits avfallsupplag, lager av kemikalier, cisterner och tankar eller oljeavskiljare på fastigheten som kan misstänkas ha förorenat marken?
- Kommer massorna från schaktning av vägbankar, bangårdar eller banvallar?
- Har man tankat olja, bensin eller diesel etcetera på platsen?
- Har några olyckor inträffat på platsen, till exempel spill av olja eller en brand?
- Finns det någon annan misstanke om att massorna kan vara förorenade?
Om svaret på någon av frågorna är ja ska du ta prover på massorna. Är du osäker på om massorna är förorenade ska massorna alltid provtas. När du tar emot massor ska du också försäkra dig om att de här frågorna är utredda. Om du upptäcker föroreningar ska du genast informera miljöenheten.
Anpassa provtagningarna till volymen
Du måste göra en egen bedömning när det gäller strategi för provtagning, ambitionsnivå och analysval i varje enskilt fall. Det är svårt att ge vägledning om antalet prover i förhållande till aktuell volym massor, men generellt ger fler prover en säkrare bedömning av eventuella föroreningar och minskar risken för att massorna används fel. I de flesta fall bör åtminstone ett samlingsprov tas ut per 200 kubikmeter massor. Utöver det är följande rutiner lämpliga:
- i fyllnadsmassor med okänt ursprung bör ett samlingsprov bestå av cirka 10-20 delprover. Vid större volymer av homogena massor kan eventuellt ett mindre antal prover tas.
- i ett långt ledningsschakt för till exempel fjärrvärme eller avlopp är det lämpligt att ta prover var 50:e meter.
Om du misstänker en förorening längs en begränsad sträcka bör du ta prover före, efter och vid den misstänkta föroreningen. Är det fråga om större ytor, volymer eller projekt bör du ta fram en särskild plan för hanteringen av massorna. I anmälan till miljöenheten ska du ange vilken metodik som använts vid provtagningen och bifoga befintliga resultat från provtagningen, oavsett om anmälan avser ett avhjälpande eller återvinning av avfall.
Återanvända gammal asfalt
Avfall i form av uppbruten asfalt kan användas i tillverkning av ny asfalt. Men när asfalt återvinns är det viktigt att tänka på att viss asfalt med ursprung före 1974 kan innehålla stenkolstjära, som vid återanvändning innebär en spridning av föroreningar och risker för de som exponeras för den. Därför finns restriktioner för hur den asfalten får användas:
- Asfalt utan innehåll av stenkolstjära (<70 mg/kg 16 PAH) kan återvinnas i asfaltverk eller i den övre delen av en vägkropp på tidigare asfalterad väg, utan att det krävs en anmälan eller tillstånd. Men det är fortfarande olämpligt att använda sådan asfalt inom vattenskyddsområden eller för andra ändamål än vägkonstruktioner.
- Asfalt med stenkolstjära (>70 mg/kg 16 PAH) får inte blandas med nyare asfalt.
- Asfalt med en hög halt stenkolstjära (>300 mg/kg 16 PAH) klassas som farligt avfall och får inte återanvändas.
Vid halter mellan 70 och 300 mg/kg 16 PAH behöver du lämna in en anmälan via e-tjänst ”Anmälan om användning för anläggningsändamål” enligt verksamhetskod 90.141 i miljöprövningsförordningen (2013:251), så att miljöenheten kan bedöma risken för föroreningar. Eventuellt kan du behöva söka tillstånd hos länsstyrelsen.
Representativa borrkärnor av asfalt kan sprayas med särskild färg och belysas med UV-ljus, för att indikera om den innehåller stenkolstjära. Om du misstänker att det finns stenkolstjära i asfalten bör minst två prover tas och analyseras med ett prov var 100:e meter eller per 1500 kvadratmeter. Visar sig asfalten innehålla förhöjda halter PAH bör även underliggande bärlager analyseras. Därför är det lämpligt att även provta bärlager i samband med att man tar prov på asfalt.
Mer information om regelverk vid återvinning av avfall i anläggningsarbeten och hantering av schaktmassor finns i Naturvårdsverkets rapport.
Rapport återvinning av avfall och schaktmassor Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.
Du som driver en verksamhet är också ansvarig för att verksamheten inte skadar miljön eller människors hälsa. För vissa verksamheter måste du göra en anmälan eller söka ett tillstånd. I Miljöprövningsförordningen (2013:251), som är en förordning knuten till miljöbalken, kan du se vilka verksamheter som är anmälningspliktiga och vilka som är tillståndspliktiga.
Vilka krav ställs på mig som verksamhetsutövare?
Miljöbalken ställer krav på dig som verksamhetsutövare. Mer om vilka krav som gäller hittar du i Miljöbalken kapitel 2.
Läs mer i Miljöbalken på riksdagens webbplats Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.
Du som bedriver en verksamhet ska planera och kontrollera din verksamhet för att motverka eller förebygga olägenheter för miljön och för människors hälsa. Du ska ha en rutin för egenkontroll av bland annat avfallshantering, kemikalier och energihushållning. Se sidorna om egenkontroll, kemikalier, köldmedier och avfall.
Kommunen ansvarar för tillsyn
Det är kommunen, i det här fallet Miljö- och tillståndsnämnden, som ansvarar och beslutar kring miljö- och hälsoskyddsfrågor. Nämnden bedriver tillsyn utifrån bland annat Miljöbalken.
Tillsynsarbetet kan bedrivas på olika sätt, antingen genom besök på plats eller att handlingar begärs in för granskning. Kommunens inspektörer kontrollerar att du följer lagen. Sen är det nämnden som beslutar om en verksamhet måste vidta åtgärder eller undersökningar. Tillsynen finansieras delvis av skattemedel och delvis av tillsynsavgifter som tas ut enligt en taxa som har beslutats av kommunfullmäktige.
Egenkontroll innebär att du regelbundet ska planera och kontrollera din verksamhet och dess påverkan på miljön och människors hälsa. En god egenkontroll hjälper dig att kontrollera så att din verksamhet lever upp till miljöbalkens grundläggande krav på hänsyn till människor och miljö.
Vem har skyldighet att utföra egenkontroll?
Om du bedriver en miljöfarlig verksamhet är du skyldig att utföra egenkontroll. Kravet på egenkontroll är en följd av de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap miljöbalken (kunskapskravet, försiktighetsprincipen och kravet på bästa möjliga teknik) samt kravet på fortlöpande planering och kontroll enligt 26 kap 19§ miljöbalken.
Bedriver du en verksamhet som är tillståndspliktig eller anmälningspliktig enligt miljöbalken ska din egenkontroll även följa de krav som ställs i förordningen (1998:901) om verksamhetsutövarens egenkontroll.
Vad ska ingå i en egenkontroll?
En väl fungerande egenkontroll ska minst omfatta de fyra delmomenten: planering, genomförande, uppföljning och förbättring.
Du bör planera och organisera din egenkontroll och ditt förebyggande miljöarbete utifrån de förutsättningar som finns för just din verksamhet. För att underlätta din egenkontroll bör du skriva ned vad som ska ingå och hur ofta du ska genomföra de olika kontrollerna. Genom att följa upp resultaten från genomförd egenkontroll kan du identifiera områden och moment där det finns möjlighet till förbättringar.
Egenkontrollen kan omfatta rutiner för kontroll av maskiner och annan utrustning så att de inte orsakar en negativ påverkan på miljö- och hälsa, mätningar och analyser (av vatten, luft, buller, m.m.) samt andra utredningar som är relevanta för din verksamhet.
Om din verksamhet omfattas av de krav som ställs i förordningen (1998:901) om verksamhetsutövarens egenkontroll, ska du upprätta:
- en riskbedömning av verksamheten.
- en ansvarsfördelning för de delar av verksamheten som påverkar miljö och hälsa.
- rutiner för kontroll och underhåll av de delar av verksamheten som kan påverka miljö och människors hälsa.
- en kemikalieförteckning över de kemiska produkter som hanteras inom verksamheten och som kan innebära risker från hälso- eller miljösynpunkt
Kan jag få hjälp med egenkontrollen?
Du kan kontakta din tillsynsmyndighet (kommunen eller länsstyrelsen) om du har frågor gällande egenkontroll och hur hänsynsreglerna berör din verksamhet.
Farligt avfall är avfall som är särskilt farligt för miljön eller hälsan, och hanteringen måste därför regleras extra noggrant. De typer av avfall som räknas som farliga är markerade med en asterisk (*) i bilaga 1 till avfallsförordningen. Exempel på farligt avfall är lågenergilampor, lysrör, batterier, elektronikavfall, spillolja, slam från oljeavskiljare och olika typer av färgrester.
Som verksamhetsutövare är man skyldig att aktivt arbeta för att minska mängden farligt avfall som uppstår i verksamheten.
Rapportering av farligt avfall
Från 1 november 2020 gäller nya krav på att verksamheter ska rapportera in uppgifter om sitt farliga avfall till ett nytt avfallsregister hos Naturvårdsverket. Ändringen i avfallsförordningen (2020:614) gäller alla verksamheter som producerar, transporterar, samlar in, behandlar, mäklar eller handlar med farligt avfall. Verksamheter som lämnar ifrån sig, behandlar eller på annat sätt hanterar farligt avfall är sedan tidigare skyldiga att anteckna vissa uppgifter om avfallet.
Hur ska du hantera farligt avfall?
Farligt avfall ska lagras skyddat från väder och vind, och på ett underlag som gör det möjligt att samla upp läckage och hindra det från att nå mark eller avlopp. Behållare för farligt avfall i flytande form ska vara invallade, och utrustning för att ta hand om spill och läckage ska finnas till hands. Olika slag av farligt avfall ska lagras separat från varandra, och från annat avfall.
Du får lov att själv transportera bort ditt farliga avfall om mängden är högst 100 kg eller 100 liter per kalenderår, om avfallet inte innehåller kvicksilver (hela lysrör eller andra ljuskällor är dock tillåtna), cyanid, kadmium eller en PCB-produkt. Du måste först anmäla egen transport av farligt avfall till länsstyrelsen
Som verksamhetsutövare ska man kunna visa för tillsynsmyndigheten vilka mängder farligt avfall som uppkommer i verksamheten och hur de har hanterats. För varje slag av farligt avfall ska årlig mängd och vart avfallet transporterats antecknas. Anteckningarna ska bevaras i minst tre år.
När farligt avfall lämnas till en transportör ska verksamheten och transportören se till att det finns ett transportdokument med uppgifter om avfallsslag och avfallsmängd samt vem som lämnar och vem som tar emot avfallet. Den som själv transporterar farligt avfall ska föra anteckningar om typ av avfall, varifrån avfallet kommer, årligen transporterad mängd, på vilket sätt avfallet transporteras, och vart. Anteckningarna ska bevaras i minst ett år. Verksamheten ska också se till att få ett kvitto från mottagaren på vilken mängd och typ av avfall som lämnats.
Förorenade områden
Här hittar du information om vad du behöver göra om du upptäcker en förorening i en byggnad eller i marken på din fastighet. Har du frågor går det alltid bra att ringa oss.
Om du hittar en förorening på din fastighet ska detta anmälas till oss. Det gäller oavsett om det är du själv eller någon annan som har orsakat föroreningen. Du får inte börja ta bort föroreningen eller på annat sätt försöka åtgärda den utan att anmäla detta till kommunen minst sex veckor innan. När du gör en anmälan ska e-tjänsten ”Anmälan om sanering” användas. När miljöenheten har tagit emot din anmälan ger vi råd och upplysningar. Miljö- och tillståndsnämnden kan sedan besluta om ett föreläggande med försiktighetsåtgärder som ska vidtas, eller om ytterligare undersökningar eller provtagningar. Vid handläggning av en anmälan tar miljöenheten ut en timavgift för nedlagd tid.
Vad är en förorening
En förorening kan finnas i mark, vatten, grundvatten, byggnad eller en anläggning. Det kan vara olja från en läckande oljecistern eller något annat främmande ämne som inte borde finnas på platsen.
Vem ansvarar för föroreningen?
Ansvarig är i första hand den som har orsakat föroreningen, den så kallade verksamhetsutövaren. Finns inte verksamhetsutövaren kvar kan du som fastighetsägare vara ansvarig för att sanera så att föroreningen inte kan orsaka ytterligare skador för människor eller miljön. Du kan betraktas som verksamhetsutövare om du gräver i ett förorenat område och på så sätt bidrar till att sprida en förorening.
För att du som fastighetsägare ska kunna ta över ansvaret för föroreningen gäller det att du köpt, bytt eller i gåva fått fastigheten efter den 1 januari 1999. Ansvaret gäller inte om du fått fastigheten genom arv eller bodelning. Ansvaret gäller också enbart om du känt till eller borde känt till att föroreningen fanns. Här har du som köpare ett långt gående ansvar när det gäller undersökningsskyldigheten. Den som säljer en fastighet och vet om att där finns en förorening har skyldighet att informera köparen om detta.
Anmäl grävning, sanering och markarbeten
I vissa fall finns det risk att föroreningar sprider sig när man utför arbeten i förorenade områden, till exempel vid grävning, sanering, återanvändning av schaktmassor och andra markarbeten. Vid återanvändning av massor används e-tjänsten "Anmälan om användning för anläggningsändamål".
Om du vill ha ytterligare information
Länsstyrelsernas juristsamverkansgrupp för efterbehandlingsfrågor har i samarbete med Sveriges geotekniska institut tagit fram en broschyr som på ett tydligt sätt förklara de grundläggande reglerna när det gäller att äga, sälja eller köpa en förorenad fastighet.
Här finns ytterligare information om sanering och ansvar Länk till annan webbplats.
Kemikalier
Hur ska kemikalier förvaras?
Förvaring av kemikalier ska alltid ske på sådant sätt att risken för läckage till omgivningen minimeras. Det kan innebära att du som verksamhetsutövare måste vidta olika försiktighetsåtgärder som exempelvis att valla in kemikalier, använda spilltråg eller sätta tätning på golvavlopp.
För kemikalielagring inom Brandsvigs vattenskyddsområde gäller särskilda bestämmelser enligt områdets skyddsföreskrifter. Om du är osäker på om din verksamhet ligger inom vattenskyddsområdet, kan du kontakta kommunens miljöenhet via vår kundtjänst.
Ring kommunens kundtjänst på 0431-870 000
Mejla kommunens kundtjänst på info@engelholm.se
Hur ska kemikalier hanteras?
För dig som hanterar kemikalier är det viktigt att hålla dig uppdaterad om nya rön om kemikaliernas egenskaper och hantera kemikalierna på ett så säkert sätt som möjligt. För särskilt farliga kemikalier så kallade utfasningsämnen finns det avvecklingsprogram för att fasa ut dessa till förmån för mindre skadliga.
Du som hanterar kemikalier är skyldig att byta ut farliga kemikalier mot mindre skadliga om det kan ske med avsett mål för kemikalieanvändningen, enligt den så kallade produktvalsprincipen. Som hjälp finns databasen PRIO, en guide för att byta ut farliga kemikalier till mindre skadliga. Mer information om utfasning av särskilt farliga kemikalier hittar du på Kemikalieinspektionens webbplats.
Köldmedier
Vad är ett köldmedium och en fluorerad växthusgas, och hur vet jag vad jag ska välja?
Ett köldmedium är en gas som används för att transportera värme. Köldmedier brukar användas i t ex kylar, frysar, luftkonditionering och värmepumpar. De vanligaste köldmedierna hör till en grupp ämnen som kallas fluorerade växthusgaser. Nackdelen med dem är att de bidrar till den globala uppvärmningen om de läcker ut.
Utvecklingen går nu mot köldmedier och teknik som har lägre påverkan på klimatet. Det finns också ett förslag om att användningen av fluorerade växthusgaser ska förbjudas eftersom de innehåller PFAS. Det är bra om du väljer ett köldmedium som har lågt GWP-värde. Det betyder att det har relativt liten påverkan på klimatet. Ett exempel på ett sådant köldmedium är koldioxid. Det är också viktigt att du anlitar en fackman med behörighet för kylarbeten som gör regelbundna kontroller av att utrustningen är tät.
Vissa företag ska skicka in en rapport en gång om året
Hade ditt företag utrustning med fluorerade växthusgaser som motsvarar 14 ton koldioxidekvivalenter eller mer vid något tillfälle under förra året? Eller har du tagit över sådan utrustning efter årsskiftet? Skicka då in en rapport till oss senast den 31 mars i år.
Vid summeringen i rapporten ska du räkna med alla kretsar med fem ton koldioxidekvivalenter fluorerade växthusgaser eller mer. De kylfirmor som du kan anlita för att göra läckagekontroll brukar sammanställa en rapport till dig.
Rapporten ska innehålla följande:
- resultatet av de läckagekontroller som gjorts under kalenderåret,
- information om utrustning som skrotats under kalenderåret,
- mängd och typ av fluorerade växthusgaser som har installerats,
- mängd fluorerade växthusgaser som har lagts till vid installation, underhåll och service eller på grund av läckage.
- huruvida mängden installerade fluorerade växthusgaser har återanvänts eller regenererats, inbegripet materialåteranvändnings- eller regenereringsanläggningens namn och adress samt, i förekommande fall, certifieringsnumret.
- mängd fluorerade växthusgaser som har återvunnits.
- identiteten på det företag som installerat, utfört service på, underhållit och i förekommande fall reparerat eller nedmonterat utrustningen, inbegripet, i förekommande fall, numret på dess certifikat.
- datum för och resultat av de kontroller som utförts enligt artikel 4.1, 4.2 och 4.3 i EU-förordningen om fluorerade växthusgaser.
- om utrustningen har nedmonterats, de åtgärder som vidtagits för att återvinna och bortskaffa de fluorerade växthusgaserna.
- operatörens organisationsnummer, postadress och faktureringsadress,
- adress till och fastighetsbeteckning på den fastighet där utrustningen finns, om utrustningen är stationär,
- en förteckning över utrustningen och,
- i fråga om utrustning på ett fartyg, fartygets namn, signalbokstäver eller liknande.
Rapporten ska vara undertecknad av operatören eller försedd med dennes elektroniska underskrift.
- Operatören är i det här fallet den fysiska eller juridiska person som har det faktiska tekniska ansvaret för utrustningen.
Installation eller konvertering av köldmediesystem
Ska du installera köldmediesystem eller byta fluorerade växthusgaser i din utrustning? Kommer kretsen att innehålla fluorerade växthusgaser som motsvarar 14 ton koldioxidekvivalenter eller mer?
Då behöver du informera kommunens miljöenhet i så god tid att samråd om åtgärdens utformning och miljöpåverkan kan hållas med tillsynsmyndigheten. Synpunkterna kan gälla till exempel val av köldmedium.
EU-förordningen om fluorerade växthusgaser på EUR-Lex webbplats Länk till annan webbplats.
Miljö- och årsrapporter
Om du driver en tillståndspliktig, miljöfarlig verksamhet så är du också skyldig att årligen lämna in en miljörapport och en årsrapport.
Det vanliga är att både miljörapporter och årsrapporter lämnas in senast den 31 mars året efter det år som redovisningen avser.
Vissa verksamheter lämnar in sin rapport senare och om det gäller din verksamhet har du fått besked om det från miljöenheten. Miljörapporter lämnas in elektroniskt på Svenska Miljörapporteringsportalen SMP och årsrapporter skickas till miljöenheten på Ängelholms kommun.
Vad gäller för miljörapporter?
Miljöfarliga verksamheter med tillstånd från Länsstyrelsen eller Mark- och miljödomstolen ska lämna in en miljörapport senast den 31 mars. Miljörapporten ska lämnas in elektroniskt via Svenska Miljörapporteringsportalen SMP.
Miljörapporten består av upp till fem olika delar, beroende på hur verksamheten ser ut.
- Grunddelen, som innehåller administrativa uppgifter.
- Textdelen, där du bland annat redovisar hur villkoren uppfyllts och eventuella åtgärder som vidtagits under året.
- Den tredje delen, emissionsdeklarationen, behöver du bara lämna in om din verksamhet finns med i bilaga 1 till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 166/2006.
- Bygg- och rivningsavfall, där du redovisar om verksamheten tagit emot denna typ av avfall.
- Producerat och hanterat avfall, där du anger (typ och mängd) för primärt och sekundärt producerat avfall samt hanterat avfall inom verksamheten.
Gå till Miljörapporteringsportalen SMP på länsstyrelsens webbplats Länk till annan webbplats.
Gå till Föreskrifter om Miljörapport på Naturvårdsverkets webbplats Länk till annan webbplats.
Vad gäller för årsrapporter?
En del verksamheter får beslut från Miljö- och tillståndsnämnden om krav på att varje år lämna in en rapport om sin verksamhet, en årsrapport. De årliga rapporterna ska lämnas in senast den 31 mars året efter det år som redovisningen avser. Årsrapporterna ska du skicka till miljöenheten på Ängelholms kommun.
Krav på årliga rapporter brukar bland annat gälla följande branscher:
- Försäljning av drivmedel
- Fordonstvättar
- Skjutbanor
- Verksamhet som förbrukar lösningsmedel
Du skickar in din årsrapport via e-tjänsten som du hittar högst upp på sidan.