Vanliga invasiva arter i Ängelholm

Här hittar du bilder på och information om hur du känner igen några av de vanligaste invasiva arterna.

Här kan du läsa mer om de vanliagste invasiva arterna i Ängelholm.

Jätteloka

Så känner du igen jätteloka

Det säkraste kännetecknet för jättelokan är storleken (den kan bli 2-4 meter hög!) och dess parflikiga blad. Stammen är oftast grön och tydligt räfflad. Blomställningen kan bli upp till en halv meter i diameter och består av många små vita blommor.

BIld på den stora jättelokan. Kronan består av många små vita blommor, den har kraftig stjälk och bladen är flikiga och sitter i grupp. Foto.

Jätteloka

Varför ska man bekämpa jätteloka?

Jättelokan är invasiv och konkurrerar effektivt ut andra växter. Den togs till Sverige från Asien som trädgårdsväxt men fick snabbt spridning utanför trädgårdar. Den sprider sig snabbt och kan etablera sig i många olika typer av miljöer. Därför är den ett hot mot värdefulla naturområden och biologisk mångfald. Dessutom innehåller lokans växtsaft ett ämne som i kombination med solljus orsakar utslag och brännskador. Jättelokan sprider sig med frön och problemen är som störst vid vattendragen. Växten finns dock även på annan mark, såsom i bostads- och industriområden. Jättelokan är med på EU:s lista över invasiva arter och därmed kräver lagen att den bekämpas.

Kommunens arbete mot jätteloka

Under år 2018 genomfördes inventering av jätteloka inom kommunen. Inventeringen visade att det är störst problem med jätteloka i områden intill Lerbäcken, Kägleån, Kärra och delar av Vege å.

Vi har tagit fram en särskild handlingsplan för bekämpning av jätteloka och bekämpar den återkommande på kommunens egen mark. Syftet med planen är att kraftigt minska bestånden av jätteloka och att se till att spridningen stoppas. Vi hoppas också att planen ska ge markägare ökad kunskap om arten och vikten av att bekämpa den.

Hur bekämpar jag jättelokan?

Du bör i första hand använda mekaniska metoder för att bekämpa jättelokan, t.ex. slåtter, rotkapning, plöjning och bete. Tänk på att skydda hud och ögon från stänk och kontakt med växten. För att få bäst effekt ska den mekaniska bekämpningen ske vid blomning, men innan frösättning. Det är viktigt att blomställningarna fraktas bort och förstörs genom bränning eftersom fröna kan mogna även om växten är avhuggen. Under hösten kan man bekämpa exemplar som blommar sent och nya groddplantor av frön som hunnit gro tidigt.

Så går bekämpningen till

Bildmaterialet medan är producerat vid bekämpning av jätteloka i anslutning till Kägleån i Ängelholms kommun år 2019. I kameran höll Hanna Bengtsson, Ängelholms kommun. Traktorn kördes av Roland Johnsson, Norbergs Maskin & Transport AB. Liar, knivar och spadar hanterades av Lars Flodmark, Kägleåns Samfällighetsförening.

Video som visar maskinell mekanisk bekämpning med horisontellt roterande traktorburet aggregat.

Videon visar manuell mekanisk bekämpning med långskaftad lie. Huvudblomman som satt gröna frön huggs av nära fästet.

En lång smal lie där själva bladet inte är i vinkel mot skaftet utan istället en förlängning av skaftet. Redskapet används för manuell mekanisk bekämpning av jättelokan. Till vänster skymtar en person iklädd handskar och grå skyddskläder som håller i lien. I bakgrunden syns grön växtlighet, jätteloka, och längre bort en viadukt mot klarblå sommarhimmel. Foto.

Den långa lien används som redskap vid manuell bekämpning av loka.

Parkslide

Så känner du igen parkslide

Parkslide (Reynoutria japonica) är en mycket invasiv art som ursprungligen infördes som en prydnadsväxt från östra Asien till Sverige och övriga Europa under 1800-talet.

Parksliden känns lättast igen på sin storlek och sina bambuliknande stjälkar. Den kan bli upp till tre meter hög och blommar mellan september och oktober. Blommorna är grönvita eller ibland rosa och växer i glesa förgrenade klasar. Bladen är stora och rundade.

Parksliden har vackra gröna, nästan hjärtformade blad som växer som i en klase. Stjälken är tydligt rädfärgad. Foto.

Parkslide

Varför ska man bekämpa parkslide?

Parkslide orsakar stora problem både i naturen och i samhället. I Sverige fortplantar den sig främst vegetativt via långa och mycket komplexa jordstammar under marken. Detta gör parkslide nästintill omöjlig att bli av med, då överblivna rotdelar med en massa på så lite som 0,02 gram har påvisats kunna ge upphov till nya plantor i samband med grävning.

Arten är mycket konkurrenskraftig och tränger därför lätt undan andra växter på platser där den har etablerat sig. Det kan radikalt förändra livsmiljöerna negativt för många andra arter i samma område, både växter och djur.

Parkslide är inte bara ett hot mot den biologiska mångfalden. Även ekonomiska intressen och olika typer av markanvändning är i riskzonen då artens kraftiga rotsystem kan tränga in i både byggnader och vattenledningar.

I Ängelholms kommun påträffas parkslide ofta längs med vattendrag, men bestånd kan även hittas på andra platser i kommunen, till exempel nära vägar och inne i bostadsområden.

Parkslide är än så länge inte med på EU:s lista över invasiva arter och det finns därför inget lagkrav på att den ska bekämpas. Men sådana krav kan komma och arten är lättare att bekämpa i ett tidigt skede, innan den hunnit växa till sig.

Kommunens arbete mot parkslide

I Ängelholm bekämpas arten främst med hjälp av hetvatten och slaghackning på kommunal mark, men även pensling av växtskyddsmedlet glyfosat på blad och andra delar ovan jord förekommer i enstaka fall. Hetvatten är den metod som tillämpas mest inom kommunen, då det anses vara den mest miljövänliga. Med denna metod sprutas upphettat vatten in i växtens rotsystem som tar död på plantan. Metoden är dock ganska dyr och resurskrävande, då stora mängder upphettat vatten krävs. Behandlingen behöver dessutom upprepas flera gånger under säsongen.

Hur bekämpar jag parkslide?

Undvik att försöka gräva upp växten med rötterna, då risken är stor att rotdelar som blir kvar i jorden triggas till att ge upphov till nya plantor på platsen. Om växten inte sprider sig eller du behöver gräva där av någon annan anledning kan det ofta vara bättre att ha beståndet under bevakning och låta det vara. Behöver du bekämpa parkslide krävs mycket sakkunskap eftersom felaktig bekämpning istället kan få motsatt effekt där växten stimuleras att sprida sig och skjuta fler skott. Professionell hjälp rekommenderas.

En metod som kan användas kallas ”knäck och täck”. Denna metod innebär att stjälkar och andra växtdelar ovan jord kontinuerligt bryts eller klipps av och lämnas in till förbränning i tätförslutna påsar. Detta steg följs upp med att täcka över området med markduk som tyngs ner med ett tjockt lager grus eller jord. Detta kan åtminstone begränsa tillväxten av parkslide på kortare sikt. För att vara säker på att växten inte skjuter nya skott kring kanterna på markduken, behöver den täcka ett större område än beståndet växte på. Parkslide kan nämligen skjuta upp till sju meter långa jordstammar med nya skott. 

  • Plantera aldrig parkslide.
  • Slå inte med hackande redskap - små delar av stammen kan slå rot och ge upphov till nya plantor.
  • Flytta inte jordmassor där parkslide finns eller har funnits.
  • Kompostera inte rötter eller växtdelar.
  • Släng inte rotbitar eller andra växtdelar ute i naturen – de kan bilda nya bestånd.

Jättebalsamin

Så känner du igen jättebalsamin

Jättebalsamin (Impatiens glandulifera) är en främmande och invasiv art som tros ha funnits i Sverige sedan någon gång efter år 1800. Arten förekommer naturligt i Himalaya, och kännetecknas av sina stora, främst rosa (och ibland vita) blommor och sågtandade blad. Denna ettåriga växt kan bli upp till 2,5 meter hög och påträffas ofta i stora bestånd på näringsrik mark eller i närheten av vattendrag.

Jättebalsaminen växer i stora bestånd, det är en hög växt med smala gröna blad längs stjälken och små blommor som växer i kluster höst upp. Blommorna är ceriserosa eller violetta och liknar violer till formen. Stjälkarna skiftar i grönt och rött, nästan som smala rabarberstammar. Här syns ett stort bestånd ute i naturen. Foto.

Jättebalsamin

Jättebalsamin sprider sig med hjälp av sina talrika frön, som bildas i tryckkänsliga fruktkapslar. Fröna slungas iväg från moderplantan, vilket i Sverige vanligen sker under perioden augusti-september. De kan spridas långa sträckor, vanligen via strömmande vatten men även genom oavsiktlig spridning av människor.

Varför ska man bekämpa jättebalsamin?

Jättebalsamin utgör ett hot mot den biologiska mångfalden då den ofta bildar mycket täta bestånd som lätt tränger undan all annan växtlighet. Förutom att konkurrera om plats och solljus konkurrerar arten med sin mycket rikliga produktion av pollen och nektar även om pollinerande insekter. Detta kan leda till minskad pollinering och därmed minskad frösättning för andra växter i samma område.

Den kan även indirekt orsaka jorderosion längs vattendrag med höga flödesnivåer vintertid. Eftersom den endast har ytliga rotsystem men kan ha trängt undan all annan växtlighet med djupare rötter finns det nämligen inget som håller kvar jorden när den vissnar på hösten.

Sedan år 2016 är det förbjudet i hela EU att sälja, odla, använda, transportera, byta och sätta ut jättebalsamin i naturen.

Så bekämpas jättebalsamin

Jämfört med andra invasiva växter såsom parkslide och jätteloka är jättebalsamin mycket enklare att bekämpa då den endast sprider sig med hjälp av frön. Arten är även känslig för bete och betas av de flesta betesdjur, vilket kan vara en fördel vid bekämpning av större bestånd. I fall med mycket små bestånd eller enstaka plantor räcker det oftast med att dra upp plantan eller plantorna med rötterna och lämna in på en återvinningsanläggning som brännbart i en väl försluten plastpåse.

Större bestånd av jättebalsamin kan klippas ner under försommaren för att undvika fortsatt fröbildning. Tänk på att inte klippa för tidigt då plantorna kan komma att skjuta nya blommande skott eller för sent då frön redan kan ha börjat bildas och sprida sig från platsen.

Så bekämpar du jätteloka, film

Gul skunkkalla

Så känner du igen gul skunkkalla

Gul skunkkalla kommer ursprungligen från Nordamerika och introducerades i Sverige som prydnadsväxt som planterades i fuktiga miljöer som bäckkanter och trädgårdsdammar.

Växten har 30 till 150 cm avlånga, blanka blad och gula blommor i en kolv med ett stort, gult hölsterblad.

Gul skunkkalla

Varför ska man bekämpa gul skunkkalla?

Gul skunkkalla bildar stora bestånd och tränger undan andra arter. Effekterna på den biologiska mångfalden kan vara stora eftersom de gärna etablerar sig i ostörda naturområden som bäckar, kärr och sumpskogar.

Den är med på EU:s lista över invasiva arter och det är därför lag på att markägare ska bekämpa den.

I Sverige och Ängelholm är gul skunkkalla än så länge inte så vanlig. Vi har därför goda chanser att utrota den, innan den hinner sprida sig mer.

Så bekämpas gul skunkkalla

Bestånd av gul skunkkalla ska grävas bort. Små plantor är lättast att gräva bort, medan större plantor är svårare då deras rötter går djupt. Se till att gräva bort så mycket av roten som möjligt så de inte bildar nya plantor.

Så bekämpar du skunkkallan, film

Vresros

Så känner du igen vresros

 Vresros "Rosa rugosa" är en invasiv art som tidigare har använts som sandbindare i dynområden. Det är en ca 1-2 m hög tätvuxen buske med stora mörkt rosa blommor och stora nypon som innehåller många frön. Vresrosor sprider sig långa sträckor via nyponens frön med hjälp av fåglar eller vatten och i sin närmiljö med underjordiska löpare.

Vresrosen har intensivt mörkrosa kronblad och lite avlånga gröna blad som sväxer i grupper längs stjälkarna. Här på en buske längs en asfalterad landsväg. Foto.

Vresros

 Varför ska man bekämpa vresros?

 Vresros är en mycket snabbväxande växt som tränger undan inhemska arter och kan förändra hela ekosystem. När den breder ut sig i dyn- och kustmiljöer kan vi inte längre använda dem för bad och rekreation och den påverkar den biologiska mångfalden negativt.

Kommunens arbete mot vresros

Vresros är främst ett problem längst kusterna och bekämpas på några platser med hjälp av bete eller slaghackning. Den är dock väldigt vanlig och alla bestånd kan inte bekämpas. Det viktigaste för att begränsa utbredningen är därför att låta bli att plantera den.

Så kan du minska spridningen av vresros

Undvik att plantera vresros (Rosa rugosa), särskilt i sandiga områden. Försiktighet bör även tillämpas vid hantering av dess fröer. Enklaste sättet att bekämpa vresrosen är att gräva upp den med rötterna när växten fortfarande är liten. Även betande djur som äter upp skotten är ett effektivt sätt att bekämpa vresrosens utbredning.

Vresrosen har intensivt mörkrosa kronblad och lite avlånga gröna blad som sväxer i grupper längs stjälkarna. Foto.

Jätteslide

Så känner du igen jätteslide

Precis som sin nära släkting parkslide är jätteslide en hög ört med bambuliknande stjälk. Växten kan bli upp till fyra meter hög. Stammen är ljusgrön eller rödtonad men inte fläckig som hos parkslide. De stora bladen är hjärtformade och kan bli mellan 20 och 40 centimeter långa. Jätteslide och parkslide kan korsa sig och bildar då hybridslide som ser ut som ett mellanting av de två arterna.

Jätteslide

Varför ska man begränsa jätteslide?

Jätteslide är mycket invasiv och kan vara ett hot mot den biologiska mångfalden eftersom den tränger undan annan växtlighet. Den kan också skada strukturer i vägar eller byggnader med sina kraftiga rötter. Precis som parkslide är jättesliden mycket svår att bekämpa, och misslyckade bekämpningsförsök kan orsaka ytterligare spridning. Därför är det viktigt att hålla koll på bestånden för att se om de sprider sig. Om bestånden inte blir större är det bäst att låta jättesliden vara, men hålla den under uppsikt.

Kommunens arbete mot jätteslide

Jätteslide inventerades på kommunens mark sommaren 2022. Kommunen bedömer jätteslidebestånd efter sannolikheten att lyckas med bekämpningen, och håller dem annars under uppsikt. 

Så kan du minska spridningen av jätteslide

Bekämpa inte bestånd av jätteslide om du inte måste, och ta i så fall hjälp av expert. Håll bestånd på din mark under uppsikt för att se om de blir större från år till år. Undvik att gräva eller flytta jordmassor från området eller köra med maskiner som gräsklippare, trimmer eller traktor eftersom små växtdelar kan följa med till nya platser och föröka sig där.

Armeniskt björnbär

Så känner du igen armeniskt björnbär

Armeniskt björnbär är en mycket kraftig björnbärsart som bildar höga och täta snår. Den har ofta typiska rosa tornar på stjälkarna, och taggar på mittnerven under bladen. Armeniskt björnbär är mörkgröna blad med vit undersida som sitter kvar hela vintern. På våren är dock hela stjälken med tornar grön. Den är lätt att förväxla med andra björnbärssorter och kan även blandas ihop med hallon som dock är mycket mindre och har klenare taggar, inte tornar på stjälkarna.

Varför ska man bekämpa armeniskt björnbär?

Armeniskt björnbär är invasiv och sprids lätt med frön, samtidigt som den breder ut sig med rötter och långa grenar som slår rot. Bären uppskattas av fåglar som tar med fröna till nya platser. De grova taggiga buskarna gör att naturområden växer igen och blir svåra att röra sig i.

Kommunens arbete mot armeniskt björnbär

Armeniskt björnbär inventerades på kommunens mark under sommaren 2022. På utvalda platser grävs den upp.

Så kan du minska spridningen av armeniskt björnbär

Undvik att plantera armeniskt björnbär och välj istället andra björnbärssorter som är mindre spridningsbenägna till din trädgård. Har du armeniskt björnbär på tomten kan du försöka gräva upp den med rötterna.

Kanadensiskt gullris

Så känner du igen kanadensiskt gullris

Kanadensiskt gullris blir 50-200 cm hög och har många små blommor i gula ”vippor” i toppen. Den har smala blad med sågad kant. Den växer gärna i vägkanter, åkerrenar och på ängar. Kanadensiskt gullris är väldigt lik höstgullris, som också är invasiv. Det finns också en inhemsk gullrisart, men den har större blommor och är inte invasiv.

Kanadensiskt gullris

Varför ska man bekämpa kanadensiskt gullris?

Kanadensiskt gullris sprider sig snabbt med de många små, vindspridda fröna. Varje planta kan ge upphov till flera tusen frön varje år. Den bildar också jordstammar från vilka det utsöndras giftiga substanser som hämmar andra växter i sin omgivning. Kanadensiskt gullris hotar vår naturliga ängsflora och de specialiserade pollinatörer som lever i den.

Kommunens arbete mot kanadensiskt gullris

Kommunen har ingen kanadensiskt gullris de egna planteringarna, och har under sommaren 2022 inventerat bestånd som spridit sig ut i naturområden och annan kommunal mark.

Så kan du minska spridningen av kanadensiskt gullris

Plantera inte kanadensiskt gullris i din trädgård. Har du redan arten i trädgården kan du gräva upp den, kapa rötterna eller slå av den. Det finns en risk för att slåtter kan trigga rotstammarna att sprida sig mer under jord. Du kan kompostera växtdelarna om de inte hunnit bilda frön och om du torkar dem först. Annars kan du lämna gullriset på återvinningscentralen. Vill du behålla den i din trädgård kan du klippa av blomställningarna när de blommat färdigt men innan de gått i frö. Lämna sedan som invasivt material på återvinningscentralen.

Blomsterlupin

Så känner du igen blomsterlupin

Lupinen är välkänd och omtyckt av många för sina vackra färger i lila, rosa och vitt. Stjälken är hårig och kan bli över en meter hög, och bladen sitter i grupper som påminner om fingrar på en hand.

Blomsterlupin

Varför ska man bekämpa blomsterlupin?

Lupinen sprider sig snabbt med frön och konkurrerar som nektarkälla för insekter med inhemska växter som därmed missgynnas. Lupinen ändrar dessutom kemin i marken där den växer då den fixerar kväve från luften i sina rötter och gödslar därmed marken, vilket ställer till med problem för växter med lågt näringsbehov, så som sällsynta och känsliga ängsväxter.

Kommunens arbete mot blomsterlupin

Lupinen finns inte kvar i kommunala planteringar. Växten var en av de invasiva arter som inventerades på kommunens mark under sommaren 2022.

Så kan du minska spridningen av blomsterlupin

Köp eller plantera inte blomsterlupin i din trädgård. Har du den på din mark kan du dra upp den med rötterna och lämna växtavfallet till återvinningscentral, eller slå området flera gånger under växtsäsongen innan den sätter frön för att bekämpa den. Metoden behöver upprepas nästföljande säsong då nya frön kan ha grott.

Sidinformation

Publicerad:
2024-04-02