Skyddad natur

I Ängelholms kommun finns många naturområden med djur- och växtliv som behövs för den biologiska mångfalden. För att skydda arterna och områdenas unika miljöer finns olika typer av naturskydd. Naturreservat, Natura 2000 och biotopskydd är några exempel.

Naturreservat

I naturreservaten skyddas och vårdas många av de mest värdefulla naturområdena i kommunen. Det är länsstyrelsen eller kommunen som kan bilda naturreservat, men initiativet kan komma från vem som helst. Till varje beslutat naturreservat finns det föreskrifter och skötselplaner.

Magnarps strandmarker är Ängelholms första kommunala naturreservat. Beslutet trädde ikraft i september 2016. Syftet med naturreservatet är att bevara och utveckla den biologiska mångfalden samt natur- och friluftsvärden i strandmiljön. Dessa miljöer omfattar såväl hedområdet som strandskogen. Målet med skötselplanen för naturreservatet är att återskapa en hävdad strandhed och en välskött strandskog.

Hålebäckseröds naturreservat ligger i Ängelholms kommun, drygt tre kilometer (fågelvägen) norr om Hjärnarps kyrka, på Hallandsåsen. Naturreservatet domineras av bokskog som sluttar ner mot Kägleån i de nordvästra delarna. Hela naturreservatet omfattas av strandskydd.

Landskapet omkring Hålebäckseröd är omväxlande och utgörs av barrskog, lövskog, åker och betesmark. Nordväst om reservatet ligger en nyckelbiotop med vidkroniga, grova bokar och stora hydrologiska värden. I området finns mycket död ved, som är en värdefull miljö för många ovanliga insektsarter. Det finns även gott om vedsvampar och tickor. I närområdet till naturreservatet finns fina ängs- och betesmarker. Bebyggelsen runtom reservatet är begränsad och utspridd.

Den kustnära delen av Kronoskogen, eller Ängelholms strandskog, har med sina mäktiga sanddyner blivit ett naturreservat. Den långa sandstranden med de höga dynerna och tallskogen strax innanför är ett populärt friluftsområde som utnyttjas flitigt som badplats och strövområde.

Det är också ett unikt naturområde med nordvästra Skånes enda sammanhängande dynlandskap. Större delen av naturreservatet är trädbeklädda dyner. Det är rester av den skog som planterades som skydd längs kusterna under 1800-talet för att minska sandflykt. Närmare havet finns trädlösa, böljande sanddyner, där vresros och bergstall tyvärr har tagit över.

Sedan 2008 pågår ett arbete med att återskapa sanddynerna med dess mosaik av sandblottor och gräshed med risvegetation. Sandflykten är inte längre ett hot och genom att röja bort vresros, björk och tall kan det ursprungliga dynlandskapet återställas. Förhoppningsvis kommer då fältpiplärkan och andra typiska arter tillbaka till området.

Naturreservatet är i skogen markerat med reservatssymbolen, vita stjärnor på blå botten. Reservatet sträcker sig ner över klitterna, ut på stranden och en bit ut i vattnet.

Reservatsföreskrifter

I naturreservat gäller inte Allemansrätten utan särskilda reservatsregler. För att värna naturen i ett naturreservat får du inte samla in pinnar och kvistar, inte elda och inte övernatta. I reservatet ska hundar vara kopplade året runt, och de får inte vara på stranden mellan den 15 april och 15 september.

Naturreservatet Prästängen ligger nära Tåstarp och är väl värt ett besök. Speciellt är att åka dit under tidig vår då det är ett hav av vitsippor med tak av stora greniga ekar som är upp emot 150 år gamla.

Prästängen är ett av våra mindre naturreservat som ska vittna om hur vissa delar av lerslätten kunde se ut under tidigt 1800-tal. På Kristi - Himmelfärdsdag firas här tidig gudstjänst i det gröna. Psalmsången och kyrkokören får då försöka överrösta den intensiva fågelsången. Området som är cirka tre hektar stort, är i dag mera ek-hasselskog
än en äng.

Prästens äng har gjort skäl för namnet från en tid till en annan. Fram till laga skifte 1831 har stora delar av området hållits i hävd. Därefter fick sly och ”surskog” växa upp. På slutet av 1800 talet slogs hö, som prästen skulle ha, och därefter följde en lång period då platsen betades av hästar kor och grisar. Ekarna var då väletablerade. På 30-talet upphörde hävden och området sköttes ”som skog” till 1967 då Skogsvårdsstyrelsen övertog skötseln. Utglesning, röjning och slåtter har därefter företagits i flera omgångar. Vid inventering 1977 noterades 130 kärlväxter varav några med större botaniskt intresse som t.ex. smörboll, grönvit nattviol, skogsknipprot och stor bockrot.

Sista halvan av 90-talet har Prästängen lämnats åt sitt öde och sly och buskar har åter fått breda ut sig. Kommunen har sedan gått in med åtgärder för att återställa de slåttrade ytorna och hålla stigen öppen.

Djurholmamossen är belägen på Hallandsåsen norr om Västersjön och består av högmossar, öppna svagt välvda mossar, fattiga och intermediära kärr och gungflyn samt skogbevuxen myr. Området har stor betydelse för de hydrologiska förhållandena på Hallandsåsen samt för djurlivet på åsen, med bland annat fågelarter såsom orre, spillkråka, tjäder, mindre hackspett och morkulla.

Naturreservatet Århultsbäcken består av en sydvänd lövskogsravin som genomkorsas av Århultsbäcken. Området ligger i anslutning till Djurholmamossens naturreservat och tillsammans bildar de strövområdet Djurholmen med flera markerade vandringsleder. Naturen har en för Skåne unik variation, från vad som liknar en norrländsk myr till de sydliga lövskogarna.

Århultsbäcken får sitt vatten från Djurholmamossen och längs den röda leden finns ett stort vattenfall. Längre söderut finns sällsynta sluttningskärr med spännande växter som kambräken och myrliljor. I reservatet finns lämningar efter torp, backstugor och resterna efter en kvarn som påminner som de människor som levde av och brukade de svårtillgängliga markerna under 1800-talet.

Hjärnarps prästaskog är en bokskog och ett populärt rekreationsområde som ägs av Lunds stift. Området har höga naturvärden, och är kommunens nyaste naturreservat. Beslutet att bilda reservatet togs i kommunfullmäktige under hösten och vann lagakraft i december 2023. Här finns också ett elljusspår och ett utegym.

Ska gynna natur och friluftsliv

Området är en tätortsnära bokskog intill idrottsplatsen i Hjärnarp med höga naturvärden och dessutom ett viktigt rekreationsområde. Här finns hela 12 hotade eller nära hotade arter, de flesta av dem insekter som är beroende av död ved i skogen. Till exempel lever här den starkt hotade blåsvart brunbagge och den ovanliga getinglika svampmyggan - som lyser ungefär som en eldfluga! Här finns också örlav, ovanligt mycket av den krävande kraterporlaven, stor häxört och på våren blommar gullpudra.

Ett naturreservat bildas för att skydda och bevara naturvärden men även friluftslivsvärden. I ett naturreservat gäller särskilda regler, så kallade föreskrifter, som beskriver vad man får och inte får göra. Dessa gäller både markägare och allmänhet. Alla naturreservat ska dessutom ha en skötselplan där det beskrivs hur naturen och anordningar för friluftslivet ska skötas och utvecklas.

Syftet med naturreservatet Hjärnarps prästaskog är att bevara, vårda och återställa värdefulla naturmiljöer och den biologiska mångfalden. Detta ska bland annat göras genom att skapa mer död ved, plantera in fler sorts ädellövträd, ta bort gran och invasiva arter.

Syftet är också att bevara området för friluftsliv och rekreation. Olika åtgärder för att utveckla olika typer av friluftsliv, så som nya skyltade stigar och slingor, ska också kunna göras inom naturreservatet.

Natura 2000-områden

Natura 2000-områden har skapats för att skydda biologisk mångfald genom att bevara livsmiljöer samt vilda växt- och djurarter inom EU. I Ängelholms kommun finns flera Natura 2000-områden.

Förutom Djurholmamossen, Århultsbäcken, Skälderviken (den södra kusten vid Jonstorp-Vegeåns mynning) och Ängelholms kronopark (Ängelholms strandskog) som är både naturreservat och Natura 2000-områden, finns ytterligare ett område med arter som skyddas.

Ängelholms kronopark är den kustnära delen av Kronoskogen som dessutom sträcker sig vidare över ängsremsan, stranden och vidare en bit ut i vattnet. Området är populärt som frilufts- och strövområde.

På 1500-talet hade omfattande trädavverkning resulterat i ett helt öppet landskap i kronoparken, vilket gav upphov till stora problem med vinderosion och sandflykt. För att få bukt med detta påbörjades 1739 ett storskaligt återplanteringsprogram. De äldsta delarna av skogen är från denna tid.

Området består av olika typer av sandbankar och sanddyner, barrskog och lövsumpskogar av fennoskandisk typ. Ett rikt djurliv finns i området, med fågelarter såsom till exempel bivråk, fisktärna, fältpiplärka, nattskärra men även grod- och kräldjur som till exempel större vattensalamandrar.

Området kallas också ibland för Ängelholms strandskog.

Skäldervikens södra kust är ett särskilt skyddsområde enligt fågeldirektivet som delvis överlappar ett område av gemenskapsintresse enligt habitatdirektivet. Området är uppdelat i tre delar, där de östra delarna består av två små öar med sanddyner och stranddungar och den västra delen är en åmynning med sandbankar och en mindre halvö.

Kusten är huvudsakligen platt och består av morän och grunda vatten, med öppet ängslandskap och sandklitter. Det finns många sällsynta växter och området är av stor betydelse för fågellivet, främst vattenfåglar såsom blå och brun kärrhök, brushane, fiskgjuse, grönbena.

Natura 2000-området Nordvästra Skånes havsområde omfattar över 130 000 hektar och sträcker sig över havsområdet kring Kullen, Skälderviken och Bjärehalvön. Området skyddas både för fåglar, fisk och för den rika bottenfaunan med bland annat koralldjur.

Särskilt viktigt är området för tumlare och som lekområde för torsk. För de ovanliga sjöfåglarna sjöorre och svärta är detta den viktigaste lokalen i landet.

Biotopskydd

Biotopskydd bevarar små mark- och vattenområden. Det finns två typer av biotopskydd: generellt biotopskydd och biotoper som skyddas i enskilda fall.

Generellt biotopskydd

Det generella biotopskyddet omfattar små områden som är lätta att känna igen i fält och är viktiga för växt- och djurlivet i ett ensartat landskap. Dessa är stenmurar och stenrösen i odlingslandskapet, småvatten, våtmarker och källor i jordbruksmark, åkerholmar, alléer och pilevallar. De är automatiskt skyddade om vissa kriterier är uppfyllda och får då inte skadas eller förstöras.

För de generellt skyddade biotoperna får länsstyrelsen i enskilda fall besluta om undantag från biotopskyddet, men bara om det finns särskilda skäl.

Enskilda fall av biotopskydd

Andra biotopskyddsområden får skyddas av Länsstyrelsen, Skogsstyrelsen eller kommunen om områdets naturvärden kräver det. Områdena kan t ex vara naturbetesmarker, naturliga forsar med omgivande mark eller grunda havsvikar. Området får då ett permanent skydd liknande naturreservat men det är enklare att bilda.

Sidinformation

Publicerad:
2024-03-26