Oro för barn och unga

Svårigheter och problem drabbar oss alla någon gång. Särskilt tungt är det när våra barn drabbas. Det kan handla om att ditt barn under en tid har visat ett annorlunda beteende som till exempel aggressivitet, depressivitet, skolk, snatteri eller att du misstänker missbruk av alkohol eller droger.

Det kan också handla om relationsproblem. Som förälder kan man ha problem som påverkar hur barnet mår. Det kan då vara till hjälp att vända sig till socialtjänsten för råd och stöd. När du ansöker om hjälp gör socialtjänsten en utredning och bedömer vilken hjälp som är bäst.

Det händer att socialtjänsten får in uppgifter från någon utomstående som till exempel grannar, släktingar, personer inom skola, polis eller barnomsorg. Anledningen kan vara att de känner en oro för ditt barn.

Alla yrkesutövare som arbetar med barn och ungdomar är skyldiga att anmäla om de misstänker att ett barn far illa. I sådana fall kontaktar vi dig som förälder.

Ett bra sätt för att du som förälder ska förstå andras oro för ditt barn är att du tillsammans med en socialsekreterare träffar den som har anmält sin oro till socialtjänsten.      

Som vuxen drabbas man också av problem. Det kan vara att man hamnar i svåra situationer, känner sig isolerad och behöver komma ut eller att man behöver hjälp för att strukturera vardagen. Då kan man behöva råd och stöd. 

Du kan då vända dig till socialtjänsten som gör en utredning och bedömer vilken hjälp som är bäst för dig.

Du som är ung kan också söka dig till socialtjänsten om du har problem. Det kan till exempel handla om att du mår dåligt, att du inte kommer överens med föräldrarna eller att du har missbruksproblem. Det kan också handla om att föräldrarna har bekymmer som påverkar dig. 

Socialtjänsten är alltid skyldig att inleda en utredning om ett barn eller en ungdom far illa och bedöma om hen behöver hjälp. En utredning kan inledas med eller utan föräldrarnas samtycke.

Utredningen ska alltid vara klar inom fyra månader. Finns det särskilda skäl kan Välfärdsnämndens utskott besluta att utredningstiden ska förlängas.

En utredning innebär att socialsekreteraren hämtar in information främst genom samtal med föräldrar och barn. Föräldrar och barn kan ge förslag på personer som kan tillföra utredningen viktiga uppgifter.

För att få en utförlig bild av barnets situation tar socialsekreteraren dessutom ofta kontakt med andra i barnets omgivning, till exempel skolan, barnomsorgen och barnavårdscentralen. I största möjliga mån försöker socialsekreteraren göra sin utredning i nära samarbete med den berörda familjen.

Utredningen avslutas med att socialsekreteraren i samråd med föräldrarna bedömer vilken hjälp som barnet behöver. Finns det ett vårdbehov erbjuds insatser som är frivilliga.

I särskilda fall kan socialtjänsten tillämpa tvångslagstiftning enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Detta sker om socialtjänsten bedömer att barnet/tonåringen behöver vård utanför det egna hemmet och vårdnadshavarna eller barnet (om det har fyllt femton år) motsätter sig detta. Välfärdsnämndens utskott beslutar om att ansöka om vård enligt LVU hos Förvaltningsrätten som dömer i ärendet.

När utredningen är klar får du ta del av den skriftligt. Socialsekreteraren för även journalanteckningar som du också har rätt att ta del av. Journalanteckningarna får du inte automatiskt, utan du måste själv be om dem.