Translate

Använda eller återvinna jord- och schaktmassor

Digitala tjänster för denna sida

Att återanvända avfall som schaktmassor, betong och tegel är bra men det måste ske på rätt sätt. Avfallet får inte förorena den nya platsen, riskera människors hälsa och miljön, eller bidra till att området ser skräpigt ut.

Därför har både du som beställer arbetet och du som tar emot avfallet ett ansvar för hur det hanteras. Återanvändning av schaktmassor ska utgå från ett tydligt syfte och behov.

Hantera jord- och schaktmassor på rätt sätt

Om du som fastighetsägare planerar att använda jord- och schaktmassor för till exempel utfyllnad eller markförbättring på din fastighet är det viktigt att du vet att de inte är förorenade. Massorna får inte heller innehålla material som till exempel metall, plast, gummi, trä eller något annat som ger ett skräpigt intryck och inte tillför konstruktionen något.

Ansvaret för att kontrollera om jord- och schaktmassorna är lämpliga att använda på din fastighet ligger på dig som fastighetsägare.

Det här behöver du tänka på om du vill använda jord- och schaktmassor

  • Det du vill anlägga fyller en funktion. Det måste finnas ett tydligt syfte med anläggningen, annars blir det en deponering.
  • Att du endast använder den mängd avfall som krävs för anläggningens funktion.
  • Avfallet ska ersätta andra traditionella anläggningsmaterial.
  • Avfallet har en låg föroreningsrisk. Arbetet ska göras på ett sådant sätt att den nya platsen inte blir mer förorenad.
  • Du utformar anläggningen så att inte omgivningen påverkas negativt. Det kan till exempel finnas skyddsvärda vattendrag och känsliga arter i området som du måste ta hänsyn till.
  • Du färdigställer arbetet inom rimlig tid.
  • Du registrerar vilka mängder avfall som används i din anläggning.
  • Att du har skickat in en anmälan eller ansökt om tillstånd, om det behövs i ditt fall.

Naturvårdsverket har gett ut riktlinjer för när användningen av jord- och schaktmassor kräver anmälan eller tillstånd.

Riktlinjerna i handboken ”Återvinning av avfall i anläggningsarbeten, 2010:1” utgår från föroreningsnivåerna i massorna. Begreppet ”mindre än ringa risk” innebär att föroreningsnivån är så låg att det varken krävs en anmälan eller ett tillstånd för att få använda massorna.

Enligt miljöprövningsförordningen (2013:251) kapitel 29 § 35 kod 90.141 är det anmälningsplikt ”för att återvinna icke-farligt avfall för anläggningsändamål på ett sätt som kan förorena mark, vattenområde eller grundvatten, om föroreningsrisken är ringa”.

Anmälan via kommunens e-tjänst

Gör din anmälan till kommunen via e-tjänsten i det orange fältet högst upp på sidan. Tänk på att vara ute i god tid och skicka din anmälan senast sex veckor innan du planerar att påbörja arbetet.

Innan du påbörjar arbetet ska du göra en bedömning om det finns risk för att massorna är förorenade. Här kommer en lista med frågor som kan ge dig en uppfattning om vad det är för typ av massor och om du behöver ta prover:

  1. Kommer massorna från en fastighet där sanering pågår eller har genomförts?
  2. Kan fastigheten ha fyllts ut med förorenade massor?
  3. Kommer massorna från en fastighet där det funnits eller finns en industri?
  4. Finns det eller har det funnits avfallsupplag, lager av kemikalier, cisterner och tankar eller oljeavskiljare på fastigheten som skulle kunna ha förorenat marken?
  5. Kommer massorna från schaktning av vägbankar, bangårdar eller banvallar?
  6. Har man tankat olja, bensin eller diesel eller liknande på platsen?
  7. Har några olyckor inträffat på platsen, till exempel spill av olja eller en brand?
  8. Finns det någon annan misstanke om att massorna kan vara förorenade?

Om svaret på någon av frågorna ovan är "ja" ska du ta prover på massorna.

Är du osäker på om massorna är förorenade ska massorna alltid provtas. När du tar emot massor ska du också försäkra dig om att de här frågorna är utredda. Om du upptäcker föroreningar ska du genast informera miljöenheten.

Du måste göra en egen bedömning när det gäller strategi för provtagning, ambitionsnivå och analysval i varje enskilt fall. Det är svårt att ge vägledning om antalet prover i förhållande till aktuell volym massor, men generellt ger fler prover en säkrare bedömning av eventuella föroreningar och minskar risken för att massorna används fel. I de flesta fall bör åtminstone ett samlingsprov tas ut per 200 kubikmeter massor. Utöver det är följande rutiner lämpliga:

  • I fyllnadsmassor med okänt ursprung bör ett samlingsprov bestå av cirka 10-20 delprover. Vid större volymer av homogena massor kan eventuellt ett mindre antal prover tas.

Sidinformation

Publicerad:
2024-04-29