Miljöskydd

Allmänt om miljöfarlig verksamhet

Begreppet ”miljöfarlig verksamhet” omfattar  alla verksamheter som på något sätt kan innebära risk för negativ påverkan på människors hälsa eller på miljön. Det kan handla om verksamheter som innebär risk för utsläpp till mark, luft eller vatten, men det kan också handla om störande buller, skakningar eller ljus från verksamheter eller transporter. Industriverksamhet, fordonsservice och lantbrukets djurhållning är några olika typer av miljöfarliga verksamheter, men även utsläpp av avloppsvatten genom en avloppsanläggning är en miljöfarlig verksamhet.

I miljöbalken benämns en negativ påverkan på människors hälsa eller miljön som en ”olägenhet”.

Det är du som betalar för tillsynen

I Sverige finansieras tillsyn och kontroll till stor del av avgifter. Den som behöver tillsyn ska också alltid vara den som betalar. Miljöfarliga verksamheter som kräver tillstånd eller anmälan och vissa verksamheter med regelbunden tillsyn betalar en årsavgift. Övrig tillsyn timdebiteras. I länken nedan finns miljöbalkens taxa. För att även få tillgång till dess bilagor kontakta miljöenheten.

Taxa för prövning och tillsyn inom miljöbalkens område.

Vad är en miljösanktionsavgift?

Om man bryter mot vissa bestämmelser i miljölagstiftningen kan man som straff bli tvungen att betala en så kallad ”miljösanktionsavgift”. Avgiftens storlek kan variera mellan 1 000 kronor och 1 000 000 kronor, dessa pengar tillfaller staten.

Anmälan eller tillstånd

För vissa verksamheter måste du göra en anmälan eller söka tillstånd. Anmälningsplikten berör till exempel mekaniska verkstäder, bensinstationer, biltvättar, hantering av förorenade jordmassor och verksamheter som förbrukar organiska lösningsmedel. Det är i miljöprövningsförordningen du kan se om en miljöfarlig verksamhet är anmälningspliktig eller tillståndspliktig.

De verksamheter som inte finns med i miljöprövningsförordningen kräver varken tillstånd eller anmälan, men miljöbalkens regler gäller även för dessa verksamheter och vi utövar tillsyn.

Om du vill bedriva en tillståndspliktig verksamhet ska du först skicka en tillståndsansökan till länsstyrelsen.

För att få bedriva en anmälningspliktig verksamhet måste du minst sex veckor i förväg lämna in en anmälan till Myndighetsnämnden. Syftet med anmälningsplikten är att ge oss tillfälle att bedöma om verksamheten uppfyller de krav som ställs enligt miljölagstiftningen. Anmälan ska vara skriftlig och inlämnas i två exemplar. Den ska innehålla de uppgifter, ritningar och tekniska beskrivningar som behövs för att vi ska kunna bedöma verksamhetens eller åtgärdens miljöpåverkan. När ett anmälningsärende är tillräckligt utrett kan Myndighetsnämnden besluta om försiktighetsåtgärder eller förbjuda verksamheten om det behövs. Nämnden kan också förelägga verksamhetsutövaren om att ansöka om tillstånd.

Att återanvända avfall som schaktmassor, betong och tegel är bra, men det får inte förorena den nya platsen, riskera människors hälsa och miljön, eller bidra till att området ser skräpigt ut. Därför har både den som beställer arbetet och den som tar emot avfallet ett ansvar för hur det hanteras. Återanvändning av schaktmassor ska utgå från ett tydligt syfte och behov.

Schaktmassor kan till exempel återanvändas vid ett vägbygge, en bullervall eller en utfyllnad inför ett bygge. Men då får massorna får inte innehålla material som till exempel metall, plast, gummi, trä eller något annat som ger ett skräpigt intryck och inte tillför konstruktionen något. Massorna får inte heller innehålla föroreningar som innebär risker för människors hälsa eller miljön.

Anmälan eller tillstånd

Återanvändning och återvinning av schaktmassor som betraktas som avfall behöver prövas av en myndighet. Hur prövningen går till beror på hur stor risken är för att mark och vatten förorenas. Risken bedöms bland annat utifrån massornas egenskaper, vilka föroreningar de innehåller, risken för avrinning till vattendrag och hur lämplig platsen är.

Misstänker du att det finns en risk för spridning av föroreningar när schaktmassor återvinns ska du alltid göra en anmälan eller ansöka om tillstånd.

Om risken är ringa ska du göra en anmälan till miljöenheten enligt verksamhetskod 90.141 i Miljöprövningsförordningen (2013:251).

Om risken är mer än ringa ska du söka tillstånd hos Länsstyrelsen, enligt verksamhetskod 90.131 i miljöprövningsförordningen (2013:251).

Du bedömer själv hur stor risken är och om du behöver anmäla eller söka tillstånd för återanvändningen. Miljö- och tillståndsnämnden samt länsstyrelsen får dock göra en annan bedömning. En anmälan till miljöenheten måste lämnas in minst sex veckor innan arbetet ska starta.

För ett arbete som riskerar att ändra naturmiljön kan du behöva ha ett samråd med länsstyrelsen. Det gäller även om du tar prover och konstaterar att det inte finns någon risk för föroreningar. Med naturmiljön menas allt från ett enskilt, särskilt skyddsvärt träd till landskapsbilden.

Du gör en anmälan om samråd för ändrad naturmiljö på länsstyrelsens webbsida.

Länsstyrelsens webbplats

Bygg- och marklov

Om din verksamhet gör att marknivån höjs eller sänks kan du behöva marklov. Det krävs även bygglov om verksamheten sker inom detaljplanelagt område.

Inom vattenområden och skyddade områden

Om verksamheten sker inom ett vattenområde eller påverkar ett vattenområde, så kallad vattenverksamhet (enligt 11 kap. miljöbalken) behöver du anmäla det till länsstyrelsen.

Om du planerar att använda massor inom skyddade områden som:

natur- och kulturreservat

Natura 2000-område

riksintresse

vattenskyddsområde

fornlämning

strandskyddat område

annat skyddat område

eller om massorna kan påverka ett sådant område, kan du behöva tillstånd utöver miljökraven.

Inom Natura 2000-områden är det alltid krav på att du måste ansöka om tillstånd, även om risken för att föroreningar sprids är mindre än ringa. Inom reservat och vattenskyddsområden krävs dispens enligt skyddsföreskrifterna. Om du ska använda massorna nära stranden (100–300 meter från vattnet) krävs dispens från strandskyddet. Fornlämningar prövar länsstyrelsen enligt kulturminneslagen.

Egna massor

Massor som har uppstått inom din egen verksamhet får du återanvända på plats, under förutsättning att massornas eventuella föroreningar inte leder till risker för människors hälsa eller för miljön. Du behöver inte heller göra en anmälan om du tillfälligt lägger upp massor, från till exempel fjärrvärmeschakt som sedan ska användas till återfyllning. Däremot behöver du ett tillstånd från markägaren för att få lägga upp massorna på platsen. Om du misstänker att massorna i din verksamhet innehåller föroreningar ska de alltid provtas och analyseras.

Ställ frågor och ta prover innan start

Innan du börjar arbetet med massor ska du göra en bedömning om det finns risk för att de är förorenade. Här kommer en lista med frågor som kan ge dig en uppfattning om vad det är för typ av massor och ifall du behöver ta prover:

1. Kommer massorna från en fastighet där sanering pågår eller har genomförts?
2. Kan fastigheten ha fyllts ut med förorenade massor?
3. Kommer massorna från en fastighet där det funnits eller finns en industri?
4. Finns det eller har det funnits avfallsupplag, lager av kemikalier, cisterner och tankar eller oljeavskiljare på fastigheten som kan misstänkas ha förorenat marken?
5. Kommer massorna från schaktning av vägbankar, bangårdar eller banvallar?
6. Har man tankat olja, bensin eller diesel etcetera på platsen?
7. Har några olyckor inträffat på platsen, till exempel spill av olja eller en brand?
8. Finns det någon annan misstanke om att massorna kan vara förorenade?

Om svaret på någon av frågorna är ja ska du ta prover på massorna. Är du osäker på om massorna är förorenade ska massorna alltid provtas. När du tar emot massor ska du också försäkra dig om att de här frågorna är utredda. Om du upptäcker föroreningar ska du genast informera miljöenheten.

Anpassa provtagningarna till volymen

Du måste göra en egen bedömning när det gäller strategi för provtagning, ambitionsnivå och analysval i varje enskilt fall. Det är svårt att ge vägledning om antalet prover i förhållande till aktuell volym massor, men generellt ger fler prover en säkrare bedömning av eventuella föroreningar och minskar risken för att massorna används fel. I de flesta fall bör åtminstone ett samlingsprov tas ut per 200 kubikmeter massor. Utöver det är följande rutiner lämpliga:

• i fyllnadsmassor med okänt ursprung bör ett samlingsprov bestå av cirka 10-20 delprover. Vid större volymer av homogena massor kan eventuellt ett mindre antal prover tas.

• i ett långt ledningsschakt för till exempel fjärrvärme eller avlopp är det lämpligt att ta prover var 50:e meter.

Om du misstänker en förorening längs en begränsad sträcka bör du ta prover före, efter och vid den misstänkta föroreningen. Är det fråga om större ytor, volymer eller projekt bör du ta fram en särskild plan för hanteringen av massorna. I anmälan till miljöenheten ska du ange vilken metodik som använts vid provtagningen och bifoga befintliga resultat från provtagningen, oavsett om anmälan avser ett avhjälpande eller återvinning av avfall.

Återanvända gammal asfalt

Avfall i form av uppbruten asfalt kan användas i tillverkning av ny asfalt. Men när asfalt återvinns är det viktigt att tänka på att viss asfalt med ursprung före 1974 kan innehålla stenkolstjära, som vid återanvändning innebär en spridning av föroreningar och risker för de som exponeras för den. Därför finns restriktioner för hur den asfalten får användas:

• Asfalt utan innehåll av stenkolstjära (<70 mg/kg 16 PAH) kan återvinnas i asfaltverk eller i den övre delen av en vägkropp på tidigare asfalterad väg, utan att det krävs en anmälan eller tillstånd. Men det är fortfarande olämpligt att använda sådan asfalt inom vattenskyddsområden eller för andra ändamål än vägkonstruktioner.

• Asfalt med stenkolstjära (>70 mg/kg 16 PAH) får inte blandas med nyare asfalt.

• Asfalt med en hög halt stenkolstjära (>300 mg/kg 16 PAH) klassas som farligt avfall och får inte återanvändas.

Vid halter mellan 70 och 300 mg/kg 16 PAH behöver du lämna in en anmälan via e-tjänst ”Anmälan om användning för anläggningsändamål” enligt verksamhetskod 90.141 i miljöprövningsförordningen (2013:251), så att miljöenheten kan bedöma risken för föroreningar. Eventuellt kan du behöva söka tillstånd hos länsstyrelsen.

Representativa borrkärnor av asfalt kan sprayas med särskild färg och belysas med UV-ljus, för att indikera om den innehåller stenkolstjära. Om du misstänker att det finns stenkolstjära i asfalten bör minst två prover tas och analyseras med ett prov var 100:e meter eller per 1500 kvadratmeter. Visar sig asfalten innehålla förhöjda halter PAH bör även underliggande bärlager analyseras. Därför är det lämpligt att även provta bärlager i samband med att man tar prov på asfalt.

Mer information om regelverk vid återvinning av avfall i anläggningsarbeten och hantering av schaktmassor finns i Naturvårdsverkets rapport.

Rapport återvinning av avfall och schaktmassor

Driva miljöfarlig verksamhet

Du som driver en verksamhet har ansvaret för att verksamheten inte skadar miljön eller människors hälsa. För vissa verksamheter måste du göra en anmälan eller söka ett tillstånd. I miljöprövningsförordningen (2013:251), som är en förordning knuten till miljöbalken, kan du se vilka verksamheter som är anmälningspliktiga och vilka som är tillståndspliktiga.  

Vilka krav ställs på mig som verksamhetsutövare?

Miljöbalken ställer krav på dig som verksamhetsutövare. Dessa krav går att finna i  andra kapitlet miljöbalken. 

Miljöbalken på riksdagens webbplats  

Du som bedriver en verksamhet ska planera och kontrollera din verksamhet för att motverka eller förebygga olägenheter för människors hälsa och/eller miljön.

Vårt tillsynsarbete

I Ängelholm är det myndighetsnämnden som ansvarar och beslutar kring miljö- och hälsoskyddsfrågor. Nämnden bedriver tillsyn utifrån bland annat miljöbalken.

Tillsynsarbetet kan bedrivas på olika sätt, oftast genom besök på plats eller att handlingar begärs in för granskning. Våra miljöinspektörer granskar att gällande lagstiftning följs. Myndighetsnämnden kan exempelvis besluta om att en verksamhet måste vidta åtgärder eller undersökningar. Tillsynen finansieras delvis av skattemedel och delvis av tillsynsavgifter som  tas ut enligt en taxa som är fastställd av kommunfullmäktige. 

Egenkontroll

Egenkontroll innebär att du regelbundet ska planera och kontrollera din verksamhet och dess påverkan på miljön och människors hälsa. En god egenkontroll ger dig kunskap om din verksamhets miljöpåverkan och hjälper dig att kontrollera så att din verksamhet lever upp till miljöbalkens grundläggande krav på hänsyn till människor och miljö.

Vem har skyldighet att utföra egenkontroll?

Alla som bedriver en verksamhet ska kunna visa att de arbetar för att minska miljöpåverkan. Detta gäller oavsett storleken och omfattningen på verksamheten. Det är du som verksamhetsutövare som ska visa att du arbetar för att minska miljöpåverkan från din verksamhet och att du har tillräcklig kunskap för att uppfylla miljöbalkens krav.

Kravet på egenkontroll är en följd av de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap miljöbalken (bevisbördan, kunskapskravet och kravet på bästa möjliga teknik) samt kravet på fortlöpande planering och kontroll enligt  26 kap 19§ miljöbalken.

Bedriver du en verksamhet som är tillståndspliktig eller anmälningspliktig enligt miljöbalken ska din egenkontroll även följa de krav som ställs i förordningen (1998:901) om verksamhetsutövarens egenkontroll.

Hur genomför man en egenkontroll?

En väl fungerande egenkontroll bör ses över regelbundet samt minst omfatta de fyra delmomenten: planering, genomförande, uppföljning och förbättring.

Du bör planera och organisera din egenkontroll och ditt förebyggande miljöarbete utifrån de förutsättningar som finns för just din verksamhet. För att underlätta din egenkontroll bör du skriva ned vad som ska ingå och hur ofta du ska genomföra de olika kontrollerna. Vid genomförandet av egenkontrollen är det viktigt att dokumentera de genomförda kontrollerna genom att t.ex. skriva ned datum, vad som kontrollerats och vilka observationer som gjorts.

Genom att följa upp resultaten från genomförd egenkontroll kan du identifiera områden och moment där det finns möjlighet till förbättringar. Sådana förbättringar kan förutom att verka för en bättre miljö även verka för bättre lönsamhet genom minskad åtgång av kemikalier och drivmedel eller en minskad energiförbrukning.

Vad ska ingå i en egenkontroll?

Omfattningen på egenkontrollen bör anpassas efter de behov som finns för kontroll av just din verksamhet. Meningen är att kraven på dig som verksamhetsutövare ska vara rimliga, både miljömässigt och ekonomiskt.

Egenkontrollen kan omfatta kontroll av maskiner och annan utrustning så att de fungera på ett riktigt sätt, mätningar och analyser (av vatten, luft, buller, m.m.) samt andra utredningar som är relevanta för din
verksamhet. Genom att införa rutiner för hur t.ex. utrusning ska hanteras och kontrolleras kan du minska risken för miljön genom t.ex. onödiga utsläpp. Rutinerna kan även hjälpa dig att minska din energiförbrukning.

Bedriver du en verksamhet som är tillstånd- eller anmälningspliktig ska din egenkontroll även omfatta de krav som ställs i förordningen (1998:901) om verksamhetsutövarens egenkontroll. Där ställs bland annat krav på att verksamhetsutövaren ska göra en riskvärdering av verksamheten samt upprätta en ansvarsfördelning för de delar av verksamheten som påverkar miljön. Det ska även finnas rutiner för kontroll och underhåll av de delar av verksamheten som kan påverka miljön. Hanterar du kemikalier i din verksamhet ska du göra en kemikalieförteckning.

Var kan jag få hjälp med egenkontrollen?

Du kan kontakta din tillsynsmyndighet (kommunen eller länsstyrelsen) om du har frågor gällande egenkontroll och hur hänsynsreglerna berör din verksamhet. Tillsynsmyndigheten har till uppgift att bedriva tillsyn på ett sådant sätt att du får stöd i att genomföra din egenkontroll. De ska även kontrollera att du följer bestämmelserna. Vid tillsynen av egenkontroller ska tillsynsmyndigheten göra en bedömning av om din egenkontroll fungerar och om den på ett bra sätt fångar upp eventuella brister i verksamheten som kan medföra en påverkan på miljön.

Information om egenkontroll för C-verksamheter på Naturvårdsverkets webbplats

Farligt avfall 

Farligt avfall är avfall som är särskilt farligt för miljön eller hälsan, och hanteringen måste därför regleras extra noggrant. De typer av avfall som räknas som farliga är markerade med en asterisk (*) i bilaga 1 till avfallsförordningen. Exempel på farligt avfall är lågenergilampor, lysrör, batterier, elektronikavfall, spillolja, slam från oljeavskiljare och olika typer av färgrester.

Som verksamhetsutövare är man skyldig att aktivt arbeta för att minska mängden farligt avfall som uppstår i verksamheten.

Hur ska du hantera farligt avfall?

Farligt avfall ska lagras skyddat från väder och vind, och på ett underlag som gör det möjligt att samla upp läckage och hindra det från att nå mark eller avlopp. Behållare för farligt avfall i flytande form ska vara invallade, och utrustning för att ta hand om spill och läckage ska finnas till hands. Olika slag av farligt avfall ska lagras separat från varandra, och från annat avfall.

Du får lov att själv transportera bort ditt farliga avfall om mängden är högst 100 kg eller 100 liter per kalenderår, om avfallet inte innehåller kvicksilver (hela lysrör eller andra ljuskällor är dock tillåtna), cyanid, kadmium eller en PCB-produkt. Du måste först anmäla egen transport av farligt avfall till länsstyrelsen

Som verksamhetsutövare ska man kunna visa för tillsynsmyndigheten vilka mängder farligt avfall som uppkommer i verksamheten och hur de har hanterats. För varje slag av farligt avfall ska årlig mängd och vart avfallet transporterats antecknas. Anteckningarna ska bevaras i minst tre år.

När farligt avfall lämnas till en transportör ska verksamheten och transportören se till att det finns ett transportdokument med uppgifter om avfallsslag och avfallsmängd samt vem som lämnar och vem som tar emot avfallet. Den som själv transporterar farligt avfall ska föra anteckningar om typ av avfall, varifrån avfallet kommer, årligen transporterad mängd, på vilket sätt avfallet transporteras, och vart. Anteckningarna ska bevaras i minst ett år. Verksamheten ska också se till att få ett kvitto från mottagaren på vilken mängd och typ av avfall som lämnats.

Kemikalier

Hur ska kemikalier förvaras?

Förvaring av kemikalier ska alltid ske på sådant sätt att risken för läckage till omgivningen minimeras. Det kan innebära att man måste vidta olika försiktighetsåtgärder som exempelvis att valla in kemikalier, använda spilltråg eller sätta tätning på golvavlopp.

För lagring av flytande kemikalier i stora mängder såsom olja och bensin används ofta cisterner. Mer info om cisternen finns under rubriken ”Hur ska cisterner kontrolleras?” Myndighetsnämnden har antagit en policy för lagring av kemikalier. Policyn har tagits fram i att länsövergripande projekt så att tillämpningen av reglerna ska ske på samma sätt i hela Skåne.

För kemikalielagring inom vattenskyddsområdet gäller särskilda bestämmelser enligt områdets skyddsföreskrifter.

Hur ska kemikalier hanteras?

För dig som hanterar kemikalier är det viktigt att hålla dig uppdaterad om nya rön om kemikaliernas egenskaper och att se till att hantera kemikalierna på ett så säkert sätt som möjligt. För särskilt farliga kemikalier så kallade utfasningsämnen finns det avvecklingsprogram för att fasa ut dessa till förmån för mindre skadliga.

Du som hanterar kemikalier är skyldig att byta ut farligare kemikalier mot mindre skadliga om det kan ske med avsett mål för kemikalieanvändningen. För mycket farliga kemikalier finns det nationella program och avvecklingsplaner. Detta gäller t.ex för vissa köldmediekemikalier s.k. freoner som bryter ner ozonskiktet.

Hur ska cisterner kontrolleras?

Du som har en cistern har ansvar för att den inte påverkar miljön. Vid ett läckage från en cistern kan stora mängder snabbt läcka ut. Utsläpp av olja i mark eller i vatten kan leda till mycket svåra skador som kan förstöra grundvatten och dricksvattentäkter i decennier.

Glöm inte att kontrollera cisternen med jämna mellanrum, både genom egenkontroll och genom att beställa besiktning av ett SWEDAC- ackrediterat företag. Kontrollen gäller också rörledningarna. Yttre skador kan man relativt lätt inspektera själv men frätskador på insidan av cisternen går inte att se utan att beställa en besiktning. Mindre läckage kan vara svåra att upptäcka, särskilt i mark och från rörledningar i betong.

Cisterner utsätts över tid för materialangrepp på grund av den aggressiva miljön i cisternen. Det bildas kondensvatten som i kombination med syror gör att stålcisterner rostar. Olika tillsatser i oljan kan leda till att plastcisterner skadas.

Nya cisternföreskrifter

Från och med 1 juli 2018 träder Naturvårdsverkets nya cisternföreskrifter i kraft. Föreskrifterna kommer enbart att handla om krav kopplade till miljöskyddet samt miljömålen giftfri miljö och grundvatten av god kvalitet. MSB:s nya cisternföreskrifter kommer att gälla samtidigt och reglerar de tekniska kraven, installationskontroll och de återkommande periodiska kontrollerna. MSB:s föreskrift kan endast reglera brandfarliga vätskor medan Naturvårdsverkets föreskrift även omfattar spilloljor. Spilloljor behöver inte alltid vara brandfarliga utan kan ha andra egenskaper såsom att vara toxiska eller frätande och är på så sätt miljöfarliga men inte brandfarliga.

Alla cisterner ovan mark inkluderas i Naturvårdsverkets tillämpningsområde, det vill säga  ingen begränsning längre vid 10m3. Vid installation ska du skriftligen informera oss senast fyra veckor innan installationen påbörjas eller hanteringen inleds.

Information om lagring av brandfarliga vätskor och spilloljor i cisterner på Naturvårdsverkets webbplats

Cisterner inom vattenskyddsområden

De nya cisternföreskrifterna från Naturvårdsverket och MSB som träder i kraft 1 juni 2018 gäller även cisterner inom vattenskyddsområden. Speciella förändringar som enbart berör vattenskyddsområden handlar framförallt om invallning och spilloljor samt att undantaget för befintliga cisterner tas bort.

Cisterner ovan mark inom vattenskyddsområde ska ha sekundärt skydd i form av invallning, vilket innebär att det inte längre räcker med dubbelmantlade cisterner som skydd. Rörledningar och slangledningar ska vara dubbelmantlade eller ha annat sekundärt skydd. Undantag från kravet gäller dock för cisterner med tillhörande ledningar i pannrum eller motsvarande i bostadshus och som är under regelbunden uppsikt, om inte tillsynsmyndigheten anger annat. Rörledning i byggnad får inte dras i eller under golv, utan ska förläggas väl synlig.

Undantagen avseende befintliga cisterner som redan står inom ett område som vid en senare tidpunkt blir vattenskyddsområde, tas bort. Detta pga. risken med produkterna är fortfarande lika stor och det anses motiverat att cisterner som är placerade inom vattenskyddsområden utrustas med sekundärt skydd. Detta kan ju göras även efter det att cisternen installerades första gången. De som tidigare har varit undantagna ska installera senast den senast den 1 januari 2022.

Naturvårdsverkets nya föreskrifter gäller också för spillolja; för hantering av mer än 250 liter brandfarliga vätskor eller spillolja. Innebär vattenskyddsföreskrifter strängare krav än Naturvårdsverkets föreskrifter är det vattenskyddsförskrifterna som gäller.

Kemisk bekämpning

Bekämpningsmedel är framtagna för att förebygga eller motverka att djur, växter eller mikroorganismer orsakar skada eller olägenhet för människors hälsa eller skada på egendom. Det är alltså produkter som är direkt avsedda att påverka levande organismer. Det innebär stora risker om inte hanteringen sker på ett riktigt sätt.

Stora delar av kommunen är föremål för ett intensivt jordbruk, vilket också innebär kemisk bekämpning. Spår av äldre tiders hantering har konstaterats i flera grundvattentäkter i kommunen. Det hittas framförallt rester av bekämpningsmedlet Totex-strö som ströddes ut som granulat på exempelvis grusade gångar och gårdsplaner och nu ligger fastlagt i marken och sprids till grundvattnet. Även dagens användning av kemiska bekämpningsmedel som även används av privatpersoner exempelvis Round-up och andra preparat som innehåller glyfosat, ger spår av nedbrytningsprodukter i grundvattnet.

För att skydda vårt dricksvatten har vi infört bestämmelser beträffande bekämpningsmedelsanvändningen inom Brandsvigs vattenskyddsområde. Det innebär att det är förbjudet att sprida kemiska bekämpningsmedel på enskild tomt och det gäller inom hela vattenskyddsområdet. För lantbruksverksamhet är det förbud att hantera kemiska bekämpningsmedel inom inre skyddszon.

Information om bekämpningsmedel på Kemikalieinspektionens webbplats 

Information om bekämpningsmedel på Naturvårdsverkets webbplats

Köldmedier

Vad är ett köldmedium och en fluorerad växthusgas? Och vilken ska man välja?

Ett köldmedium är en gas som används för att transportera värme. Många fluorerade växthusgaser fungerar bra som köldmedier. Nackdelen är att de bidrar till den globala uppvärmningen om de läcker ut. Det är bra om du väljer ett köldmedium som har lågt GWP-värde. Det betyder att det har relativt liten påverkan på klimatet. Det är också viktigt att du anlitar en fackman med behörighet för kylarbeten som gör regelbundna kontroller av att utrustningen är tät.

Vissa företag ska skicka in en rapport en gång om året

Hade ditt företag utrustning med fluorerade växthusgaser som motsvarar 14 ton koldioxidekvivalenter eller mer vid något tillfälle under förra året? Eller har du tagit över sådan utrustning efter årsskiftet? Skicka då in en rapport till oss senast den 31 mars i år.

Vad ska köldmedierapporten innehålla?

Hade ni utrustning med fluorerade växthusgaser som motsvarar 14 ton koldioxidekvivalenter eller mer vid något tillfälle under föregående kalenderår ska ni skicka en rapport till oss. Vid summeringen ska ni räkna med alla kretsar med 5 ton koldioxidekvivalenter fluorerade växthusgaser eller mer.

Rapporten ska innehålla följande:

1. resultatet av de läckagekontroller som gjorts under kalenderåret,
2. information om utrustning som skrotats under kalenderåret,
3. mängd och typ av fluorerade växthusgaser som har installerats,
4. mängd fluorerade växthusgaser som har lagts till vid installation, underhåll och service eller på grund av läckage.
5. huruvida mängden installerade fluorerade växthusgaser har återanvänts eller regenererats, inbegripet materialåteranvändnings- eller regenereringsanläggningens namn och adress samt, i förekommande fall, certifieringsnumret.
6. mängd fluorerade växthusgaser som har återvunnits.
7. identiteten på det företag som installerat, utfört service på, underhållit och i förekommande fall reparerat eller nedmonterat utrustningen, inbegripet, i förekommande fall, numret på dess certifikat.
8. datum för och resultat av de kontroller som utförts enligt artikel 4.1, 4.2 och 4.3 i EU-förordningen om fluorerade växthusgaser.
9. om utrustningen har nedmonterats, de åtgärder som vidtagits för att återvinna och bortskaffa de fluorerade växthusgaserna.
10. operatörens organisationsnummer, postadress och faktureringsadress,
11. adress till och fastighetsbeteckning på den fastighet där utrustningen finns, om utrustningen är stationär,
12. en förteckning över utrustningen och,
13. i fråga om utrustning på ett fartyg, fartygets namn, signalbokstäver eller liknande.

Rapporten ska vara undertecknad av operatören eller försedd med dennes elektroniska underskrift.

Installation eller konvertering av köldmediesystem

Ska du installera köldmediesystem eller byta fluorerade växthusgaser i din utrustning? Kommer kretsen att innehålla fluorerade växthusgaser som motsvarar 14 ton koldioxidekvivalenter eller mer? Då ska du informera oss i god tid, dock senast 3 veckor innan installationen eller konverteringen, för att ge oss utrymme att lämna eventuella synpunkter innan arbetet påbörjas.

Information om GWP-värde för olika köldmedier på alltomfgas webbplats

Förordningen om fluorerade växthusgaser på riksdagens webbplats

EU-förordningen om fluorerade växthusgaser på EUR-Lex webbplats

Miljö- och årsrapporter

Senast den 31 mars varje år ska både miljörapporter och årsrapporter lämnas in. Miljörapporter lämnas in elektroniskt på Svenska Miljörapporteringsportalen och årsrapporter skickas till oss.

Vad gäller för miljörapporter?

Miljöfarliga verksamheter med tillstånd från Länsstyrelsen ska lämna in en miljörapport senast den 31 mars året efter det år som redovisningen avser. Miljörapporten ska lämnas in elektroniskt via Svenska Miljörapporteringsportalen SMP.

Miljörapporten består av två, ibland tre, delar:

• Grunddelen, som innehåller administrativa uppgifter.
• Textdelen, där du bland annat redovisar hur villkoren uppfyllts och eventuella åtgärder som vidtagits under året.
• Den tredje delen, emissionsdeklarationen, behöver du bara lämna in om din verksamhet finns med i bilaga 1 till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 166/2006.

Miljörapporteringsportalen SMP på länsstyrelsens webbplats

Föreskrifter om Miljörapport på Naturvårdsverkets webbplats

Vad gäller för årsrapporter?

En del verksamheter får beslut från myndighetsnämnden om krav på att varje år lämna in en rapport om sin verksamhet, en s.k. årsrapport. De årliga rapporterna ska lämnas in senast den 31 mars året efter det år som redovisningen avser. Årsrapporterna ska skickas till oss.

Krav på årliga rapporter brukar bland annat gälla följande branscher:

• Försäljning av drivmedel
• Fordonstvättar
• Skjutbanor
• Verksamhet som förbrukar lösningsmedel

För ovanstående verksamheter har vi tagit fram e-tjänster för att underlätta årsrapporteringen. Om plats för anteckningar behövs utöver det utrymme som finns i e-tjänsten kan ytterligare information lämnas i bilagor.